Ibland är det viktigt att minnas de där stunderna då livet tar ett skutt framåt av nya erfarenheter och sedan just där och då i det ögonblicket krampaktigt hålla fast vid att vara bara här och nu. Det där med att vara närvarande i stunden och gå upp i något så mycket så att allt annat bleknar bort. Smaka på friheten det ger och göra något som bara gör en förbaskat lycklig inuti.
Som att rida en kamel i öknen för mig då. Jag är i norra Indien här. En bit utanför Jaisalmer i Rajasthan och eftersom jag varit hästtjej och är en jäkel på att rida får jag en helt egen kamel för dagen. Det är bara jag, sambon och en guide som är med och öknen är allt som finns, vidderna oändliga, horisonten ständigt öppen. Vi rider i timmar, gör upp lägereld i sanden, lagar mat, mjölkar en get som passerar förbi för sötman i vårt chai. Och så är dagen så där perfekt bara. Min kamel heter Bonnie och är inte så värst gammal. Lite stursk och sprättig. Kapplöpningskamel egentligen och inte så bra på att förstå mina luddiga direktiv på hindi då det gäller att resa sig upp, lägga sig ner eller stanna heller för den delen. Flera gånger är jag och Bonnie på väg mot gränsen till Pakistan, men det löser sig gång på gång ändå. Och så får jag veta att för 2000:- kan jag faktiskt få köpa honom. Där spinner fantasin iväg. Kanske rida över hela Indien. Eller över landsgränser. Norrut. Eller sansa mig istället så småningom och bara vara på en kamelrygg på ritt ute i öknen trots allt. Och kunna minnas det nu.
Ett ögonblick av fullständig frihet för mig.
Wow. Du är grymt cool. Jag är otroligt impad- en så himla häftig upplevelse! Kram
SvaraRaderaHaha.... Ja, det där var faktiskt riktigt häftigt. Jag går igång i sådana situationer och så blir jag ju knäsvag av djur. Faktum är att jag gjorde en lite enklare kamelritt innan i en annan stad och var då tvungen att rida med en guide och därför var jag fast besluten att hyra mig en kamel och rida ut i öknen själv när jag var i Jaisalmer. Jag fick till och med ett erbjudande att följa med på en kamelkaravan till Mongoliet av en brittisk tjej som bodde där och skule ut på äventyr och jag var så himla lockad. Men så var det tiden som inte räckte. Kanske en annan gång. Kram
RaderaWow här också och jag ger mig på ett dubbelwow. :) Ta sin kamel och bara sticka i väg, och de kan väl få upp rättså bra fart?
SvaraRaderaJag känner lite åt det hållet just nu. Så många erfarenheter rikare, så många möjligheter och nu tänker jag bara omfamna resten av mitt liv och försöka hålla kvar den känslan, av just frihet och möjligheter.
♥
kram och ha en fin lördag
Ja, men visst är det bra. Att minnas möjligheterna och friheterna livet består av trots dessa eviga upprepningar och rutiner vi utsätter oss själva för. Bra gjort!
RaderaOch haha... De kan få upp enorm fart. Min kamel travade på rejält ibland och gav sig på någon galopp, men han lyssnade inte riktigt på mina hindikommandon, och hade därför aningens svårt att stanna. Hisnande var det. Kram
Jösses vilken frihetskänsla i ett par bilder! Kapplöpningskamel, visste inte ens att såna fanns! Och vilken överblick man måste ha från den positionen. Jag är ju ingen hästtjej alls så jag skulle nog inte våga mig upp på en sån. Men nog ser det härligt ut alltid. Och nu sprang mina tankar (som oftast) snabbt iväg på irrspår här! Och jag började grunna på det där experimentet då man försökte tämja älgar till kavalleriet nån gång på 1600-talet (?). De var visst inte lättridna, men tänk dig affärsidén liksom. Älgridningssafari för tyskar.
SvaraRaderaHaha, nu var jag ju tvungen att förska lite i ämnet också. Vissa påstår att detta är en myt, medan andra hävdar att det verkligen provats. Och det lär inte vara älgarnas oduglighet som riddjur som satte stopp för planerna utan att de skrämde hästarna...
Kram
Haha... ja, det hade varit något med älgarna det ju. Då hade vi fått massor av turism.
RaderaOch det är lite högre än en häst minsann. Överblicken desto bättre. Och grejen är verkligen att jag kan rida. Annars hade det varit lite våghalsigt, men en indisk kamel svarar ju inte direkt på traditionella hästkommondon med fötter och händer utan här är det rösten som gäller. Minns att det var något liknande "pppppttttrrrrrr.....ppppptttttrrrr...." för att få honom att sätta sig ner så jag kom av och det tåldes tränas på... haha... Och jodå, i Pushkar i Indien har de kamelmarknader vart år där de säljer kapplöpningskameler och så tävlas det. Kram
...inte förska, haha!
SvaraRaderaHäftiga bilder! När jag läste att kamelen hette Bonnie trodde jag att det var en flicka. Sen såg jag bilden rakt bakifrån;) Kram
SvaraRaderaHaha.. Nej, det var en eldig unghane minsann. Kram
RaderaWow, har du ridit kamel! Nu blev jag allt lite avis :)) Kram
SvaraRaderaHaha... Ja, jag hyrde Bonnie över en hel dag och eftersom det var i Indien var det inte så många säkerhetsföreskrifter. Varsågod liksom. Här har du honom. Vill du att han ska stanna säger du så och vill du att han ska lägga sig ner säger du så.... Kram
SvaraRaderaÅh, vad härligt det ser ut! Att vara i nuet är jag som bäst på när jag är iväg på en resa, bra på mycket sämre på det här hemma tyvärr. Här hemma rusar bara tiden iväg och jag hinner knappt med.
SvaraRaderaRida kamel hade varit kul att testa! Undrar om jag som pälsallergiker hade klarat det. Rida elefant har jag däremot gjort.
Kram
Ja, precis så är det för mig med, men jag försöker hela tiden tänka på hur viktigt det är. Och vet inte riktigt med det där med allergier. Klarar du häst klarar du nog kamel? Kram
SvaraRaderaJag är fruktansvärt allergisk mot häst, så kamel fungerar nog inte heller.....
RaderaÅhh, nej. Då fungerar det nog inte nej.... Kram
RaderaÅh, där har jag med varit :-) HELT underbart ! Å Monica, som jag reste med, köpte faktiskt en kamel :-) ( hon åker till Indien titt som tätt i affärer) Vi var hemma hos en av "kamelförarna" & hans familj& åt middag. Dom bodde i en liten hydda mitt ute i "ingenstans" . Det var en riktigt upplevelse som man alltid kommer att minnas :-)
SvaraRadera